（据大公文匯網記者胡若璋廣州報道）「下一站，嘉禾望崗。」這句刻在無數廣州人記憶裏的地鐵報站聲，經由吳歡的詞曲創作、海來阿木的深情演繹，化作一首直擊人心的熱門歌曲。這個冬日，《嘉禾望崗》上線後點擊率突破10億次，成為2026年開年最火的城市單曲，也讓廣州再度走進大眾的音樂敘事視野。

這首歌的誕生，聯結着兩位音樂人與廣州的深厚緣分。演唱者海來阿木2020年曾帶着滿滿當當的夢想來過一趟廣州，對嘉禾望崗這個站點印象深刻，「我到了一個地方叫嘉禾望崗。嘉禾望崗的北面是機場，南面是火車站。所以很多人都說，嘉禾望崗是『前』程似錦，是『後』會無期。但是我也相信，若春日不遲，相逢終有時。」而詞曲創作者吳歡，更是與廣州相伴二十載。2006年，他在北京與廣州的橄欖枝中毅然選擇後者，只因這片土地承載着他對廣東流行音樂與港片的熱愛，是最接近音樂夢想的地方。如今的他，已經在此創作了上千首歌曲，被老家親友笑稱是「很嶺南」的廣州人，談及這座城市，滿是感念與眷戀。

「任何外來的人，無論來自世界各地，只要足夠努力、心懷熱愛，都能在廣州找到發揮的空間和沃土。」吳歡坦言，廣州的包容與生發，是他二十載深耕音樂的底氣。這座城市裏，粵劇與流行音樂交融的獨特韻味，街頭巷尾的美食煙火帶來的安定感，體育賽事傳遞的拚搏與澎湃，都悄悄內化成他旋律中的氣質與力量。更難得的是，廣州擁有完備的音樂產業鏈，從作詞作曲、錄音製作到版權交流的全鏈條支撐，讓他得以心無旁騖做音樂，「二十年靠音樂吃飽、吃好」。在他看來，一座城市能留住創作者，靠的正是這份實打實的產業土壤與人文溫度。

從2021年構思到2026年上線，《嘉禾望崗》歷經五年打磨，是吳歡與海來阿木專業與誠意的凝結。這並非兩人的首次合作，從海來阿木的第一張專輯開始，吳歡便參與編曲製作，多年的默契讓彼此對對方的創作風格、聲音特質了然於心。五年間，二人無數次溝通調整，歌詞部分主要由海來阿木打磨調整，他格外擅長捕捉聽眾的想法，有着極為靈敏的情感觸角，而吳歡則主攻編曲與旋律的雕琢，從編曲細節到歌詞字句反覆推敲，只為讓作品更貼合大眾的情感共鳴。

吳歡說，最初的版本與定稿最大的創作轉變，是敘事視角的切換——從第三人稱旁觀地鐵裏的離別，轉為第一人稱「我」的親身吟唱。「有你的過去我過不去」「我紅着眼眶站在原地」，直白又戳心的歌詞，讓每一份遺憾、牽掛與不舍都有了真切的落點，也讓歌曲的情感更具穿透力。

「這首歌曲的走紅，一定離不開海來阿木的聲音。」吳歡表示，海來阿木極具辨識度的嗓音，是歌曲的點睛之筆，將淡淡的悲傷與克制的力量完美融合，副歌部分的爆發力不事張揚卻直擊心底，讓聽眾在悵然中感受到一絲溫暖，恰如其分詮釋了歌曲的情感內核。

在吳歡看來，《嘉禾望崗》短時間內的爆火，是幸運，也是必然，可以稱之為一場集體記憶的喚醒與城市精神的共鳴。這首歌以嘉禾望崗這個具體地標為切口，串聯起無數來穗奮鬥者的青春縮影——這裏的站台見證過離別與重逢，廣州的街巷留存着汗水與夢想，旋律裏唱的不是一個單純的地名，而是普普通通的追夢人，是每一個在城市裏拚搏、成長的你我。「與其說大家懷念嘉禾望崗，不如說懷念的是當年自己打拚的故事。」正是這份對普通人情感的精準捕捉，讓每一個在廣州奮鬥過的人，都能在旋律中看見自己。

《嘉禾望崗》的爆火，也讓大眾看到了廣州厚積薄發的城市生命力，更讓大灣區的流行音樂敘事迎來新的期待。有人感嘆，願廣州能有更多《嘉禾望崗》，讓體育西、石牌東這些地標，都化作旋律裏的故事。對此，吳歡笑着回應，最初創作並非為地標而寫，但作為扎根大灣區的音樂人，他會一直寫廣州、寫大灣區。在他眼中，廣州的每一次流量出圈，都是順其自然的順勢而為，無關預設，盡顯這座城市的自然與生機勃勃。而未來，他也希望以更輕巧、多元的音樂藝術形式，深挖廣州與大灣區的獨特魅力，讓更多人通過音樂讀懂這座城市的包容與拚搏，讀懂大灣區的煙火氣與國際範，讓大灣區的故事，在旋律中被更多人聽見。

”Hur kunde Jiahewanggang få hela nätet att gråta för Guangzhou?–Intervju med musikproducenten Wu Huan”

(Rapport från Guangzhou av Hu Ruozhang,Dagong Wenwei News /Nordic Chinese Times)

”Nästa station, Jiahewanggang.”

Denna välbekanta tunnelbaneutrop, djupt inpräntad i minnet hos generationer av Guangzhou bor, har genom Wu Huans låtskrivande och Hailai Amus innerliga tolkning förvandlats till en sång som rör rakt in i hjärtat.Under denna vinter har låten”Jiahewanggang”,sedan den släpptes, nåttöver en miljard visningar och blivit den mest omtalade stadslåten i början av 2026–samtidigt som Guangzhouåterigen trätt in i det kollektiva musikaliska berättandet.

Tillkomsten av låten knyter samman tvåmusikers djupa band till Guangzhou.Sångaren Hailai Amu besökte staden redan 2020,fylld av drömmar,och fick ett starkt intryck av stationen Jiahewanggang.

”Jag kom till en plats som heter Jiahewanggang.Norrut ligger flygplatsen,söderut järnvägsstationen.Därför säger många att Jiahewanggang betyder‘en lysande framtid framåt och ett farväl utanåtervändo bakom’.Men jag tror ocksåatt om våren inte är för sen, så kommer mötet förr eller senare.”

Text-och musikskaparen Wu Huan har i sin tur haft Guangzhou som följeslagare iöver tjugoår. År2006, när han stod inför valet mellan Peking och Guangzhou,valde han resolut det senare–eftersom denna stad bar påhans kärlek till kantopop och Hongkongfilm,och var den plats som låg närmast hans musikdröm.I dag har han skrivitöver tusen låtar här och kallas skämtsamt av släkt och vänner i hemtrakten för”en väldigt Lingnan-präglad Guangzhoubo”.När han talar om stadenär det med djup tacksamhet och tillgivenhet.

”Oavsett var man kommer ifrån i världen–sålänge man arbetar hårt och bär påen genuin passion,kan man hitta utrymme och bördig jord att utvecklas i Guangzhou”,säger Wu Huanöppet.Stadens inkluderande anda och skaparkraft har varit grunden för hans tvådecennier långa musikaliska fördjupning.

Här smälter kantonesisk opera samman med populärmusik i en unik klangvärld;gatuköken och vardagslivet ger en känsla av trygghet;idrottsevenemang förmedlar kampanda och pulserande energi–allt detta har omedvetet internaliserats i hans melodiers temperament och styrka.Än mer sällsyntär att Guangzhou besitter en komplett musikindustriell kedja:från text och komposition till inspelning,produktion och upphovsrättsliga utbyten.Detta har gjort det möjligt för honom att helt fokusera påmusiken.

”I tjugoår har jag kunnat leva gott på musiken–och leva bra.”

I hansögonär det just denna konkreta industriella grund kombinerad med mänsklig värme som gör att en stad kan behålla sina kreatörer.

Från de första idéerna2021till lanseringen2026har”Jiahewanggang”formats och förfinats under femår–ett koncentrat av professionalism och uppriktighet från både Wu Huan och Hailai Amu.Detär inte deras första samarbete.Redan från Hailai Amus debutalbum deltog Wu Huan i arrangemang och produktion,ochår av samarbete har gett dem en djup förståelse för varandras kreativa stil och röstliga uttryck.

Under dessa femår har de haft otaliga diskussioner och justeringar.Texten bearbetades huvudsakligen av Hailai Amu,somär särskilt skicklig påatt fånga publikens känslor och har en mycket finstämd emotionell intuition.Wu Huan fokuserade i sin tur påarrangemang och melodisk skulptering–varje detalj,varje ord vägdes om och om igen,allt för att verket skulle träffa ett brett känslomässigt resonansrum.

Wu Huan berättar att den största förändringen mellan den första versionen och den slutliga låten var bytet av berättarperspektiv–från ett tredje persons betraktande av avsked i tunnelbanan till ett förstapersonsperspektiv,ett”jag”som själv sjunger sin erfarenhet.

Rader som”Med ett förflutet där du fanns kan jag inte ta mig vidare”och”Jag står kvar påplatsen med rödsprängdaögon”är raka och smärtsamt träffande.De ger varjeånger,varje saknad och varje tvekan ett konkret fäste–och gör låtens känslor desto mer genomträngande.

”Låtens genomslag hade varit omöjligt utan Hailai Amus röst”,säger Wu Huan.Hans starkt igenkännbara stämmaär låtens avgörande punkt,där lågmäld sorg ochåterhållen styrka förenas påett perfekt sätt.Refrängens kraftär inteöverdriven,men träffar rakt i hjärtat och låter lyssnaren känna en stilla värme mitt i vemodet–en exakt tolkning av låtens emotionella kärna.

Enligt Wu Huanär”Jiahewanggang”s snabba popularitet både en lyckträff och en självklarhet–ett uppvaknande av kollektiva minnen och en resonans med stadens anda.Genom den konkreta platsen Jiahewanggang väver låten samman otaliga unga människors kamp och drömmar i Guangzhou:perrongerna som bevittnat avsked ochåterseenden,stadens gränder fyllda av svett och ambitioner.Det som sjungsär inte bara ett platsnamn,utan vanliga människor med extraordinära drömmar–du och jag,som kämpar och växer i staden.

”Snarareän att sakna Jiahewanggang,saknar man berättelsen om sig själv från den tiden dåman kämpade som mest.”

Det är just denna precisa fångst av vanliga människors känslor som gör att alla som någon gång kämpat i Guangzhou kan känna igen sig i melodin.

Låtens genomslag har ocksåvisat Guangzhous djupt rotade men stadigt växande vitalitet och väckt nya förväntningar på populärmusikens berättelser i Stora Bay-området.Vissa hoppas att Guangzhou ska fåfler”Jiahewanggang”,där platser som Tiyu Xilu och Shipai Dong förvandlas till musikaliska berättelser.

Wu Huan svarar med ett leende att låten aldrig skrevs med avsikt att hylla ett landmärke.Men som musiker med rötter i Stora Bay-området kommer han fortsätta skriva om Guangzhou och regionen.I hansögonär varje gång Guangzhou når genomslag en naturlig följd av stadens egen rytm–utan förutbestämda kalkyler,fylld av spontanitet och livskraft.

Framöver hoppas han kunna använda lättare och mer mångfacetterade musikaliska uttryck för att fördjupa utforskandet av Guangzhous och Stora Bay-områdets unika charm–såatt fler genom musiken kan förståstadens inkludering och kampvilja,regionens vardagliga värme och internationella prägel,och låta berättelserna från Stora Bay-området höras avännu fler,genom melodiernas kraft.